”Det är en fantastisk film – jag vill att så många som möjligt får se den”

Sedan premiären i mitten av oktober har över 70 000 skolelever fått se filmen ”Det kunde varit vi” där Emma Örtlund och Ida Johansson från Glada Hudik-teatern spelar huvudrollerna. Merparten av dessa är mellan 14 och 19 år. Att filmen nått ut och setts av så många på kort tid är till stor del Anna Olssons förtjänst. Sedan i februari 2024 är hon projektledare på Glada Hudik-teatern. Vi har träffat henne för att prata om livet, jobbet och vad det är som driver henne.

Det är en solig och vacker vinterdag när vi träffar Anna på Glada Hudik-teaterns kontor i en av sjöbodarna på Möljen i centrala Hudiksvall. Just idag är hon ensam på kontoret, i vanliga fall är här fullt av liv och rörelse.

Anna är född och uppväxt i Hudiksvall. Här trivs hon, nära familjen och vännerna. Hon visste redan tidigt i livet att hon ville jobba med människor så efter gymnasiet valde hon att läsa till personalvetare på Högskolan i Gävle. Parallellt med studierna jobbade hon med HR-frågor inom Holmenkoncernen i Iggesund.

– Stora delar av utbildningen hölls på distans då det var mitt under pandemin. Jag jobbade på dagarna och pluggade i Gävle någon dag i veckan samt på kvällar och helger. Det passade mig perfekt att kombinera jobb och studier. På så sätt fick jag testa det jag lärt mig i teorin, även i praktiken, berättar Anna. 

Anna trivdes bra på sitt jobb och hade inga planer på att söka sig någon annanstans när hon av en slump sprang på Pär Johansson, verksamhetsledare och grundare på Glada Hudik-teatern och Johanna Frick, administrativt ansvarig på Glada Hudik-teatern.

– Jag har följt teatern i alla år. När de berättade att de sökte en projektledare och frågade om jag var intresserad kände jag att det är ju det här jag vill. Jag kunde inte missa chansen, så jag tackade ja. Dels för att prova på projektledarrollen, dels för att göra något gott för andra, berättar Anna.

I sin roll som projektledare ansvarar Anna för två av Glada Hudik-teaterns största projekt. ”Barn föds inte med fördomar” ett skolprojekt, finansierat av ICA-stiftelsen där 130 000 skolbarn hittills deltagit samt den nya dokumentärfilmen ”Det kunde varit vi”  om hur det var att leva med en intellektuell funktionsnedsättning i en annan tid. En tid då det bedrevs rasforskning i Sverige bedrev roch det utfördes fruktansvärda experiment på Vipeholmsanstalten.

Läs mer om ”Catwalk” i skolan och filmen ”Det kunde varit vi”.

– ”Barn föds inte med fördomar” har pågått ett antal år så det projektet rullar på. Där säkerställer jag mest att allt flyter på som det ska. ”Det kunde varit vi” projektet är betydligt mer omfattande så där är vi ett team på fyra personer som hjälps åt. Jag hade aldrig klarat det utan Olle, Wilma, Elsa och Maja, säger Anna.

”Det kunde varit vi” hade Sverigepremiär den 11 oktober 2024.För Anna och teamet började dock arbetet flera månader tidigare. Målet med projektet är att så många skolungdomar som möjligt ska få se filmen och att deras lärare ska få ett material att använda i skolundervisningen. Första uppdraget var att få in finansiärer.

– Vi fick in 42 Sparbankstiftelser från olika delar av landet som har finansierat biobiljetterna. De valde själva vilka åldersgrupper i skolan de ville bjuda på bio. Många valde även att bjuda in FUB på orten. Jag och teamet koordinerar allting och sköter kontakten med finansiärer, skolor och biografer. Det är en hel del logistik för att få till det. En dag hade vi 92 visningstillfällen under en och samma dag. Då var det lite svettigt, men det gick, säger Anna.

Rektorerna och lärarna på de skolor som bjuds in att delta, får en digital introduktion där Pär Johansson och Anna berättar om syftet med filmen och presenterar arbetsmaterialet lärarna får tillgång till. I arbetsmaterialet ingår ett brev som skickas hem till elevernas målsmän inför filmvisningen samt ett frågematerial att diskutera tillsammans i klassen före och efter filmen. Brevet tas fram på sex olika språk, för att nå ut till samtliga föräldrar.

– Syftet med både brevet och arbetsmaterialet är att kunna diskutera, reflektera och hålla det kollektiva minnet av vår historia levande. Vi kan inte ändra på det som redan hänt, men vår historia kan hjälpa oss att skapa en förhoppningsvis bättre och ljusare framtid. Ett samhälle där alla är lika mycket värda och där allas förmågor tas tillvara på bästa sätt, säger Anna Olsson.  

Förutom att driva skolprojektet deltog Anna på promotionturnén av filmen. Under tre veckor besökte Glada Hudik-gänget 12 städer. På respektive ort bjöd ICA-stiftelsen och lokala ICA-butiker in sina medarbetare och kunder till en förhandsvisning av filmen.

– Det var intensiva och roliga dagar. Gensvaret från publiken var fantastiskt och Emma och Ida gjorde ett strålande jobb. Efter promotionveckorna genomförde vi fem smygpremiärer på lika många dagar på fem olika orter inför den stora premiären.  Allt gick fantastiskt bra, och även om vi var rejält trötta när vi kom hem, var det en otroligt givande och minnesvärd upplevelse, säger Anna.

Parallellt med skolprojektet har Anna och hennes team koordinerat sidoprojektet ”Centrumturnén” där de samarbetat med centrumutvecklare i tolv olika städer, från Piteå i norr till Helsingborg i söder. På varje ort har nio personer med intellektuell funktionsnedsättning  förevigats av fotograf Karl Nordlund och därefter fått pryda en stor vepa i stadens centrum. På vissa orter genomfördes manifestationer i samband med avtäckningen av vepan. Varje stad fick dessutom 750 biljetter till ”Det kunde varit vi” att dela ut bland skolklasser, politiker och andra. 

Anna utgår från kontoret i Hudiksvall, men tillbringar flera dagar i veckan på resande fot. Till Stockholm åker hon nästan varje vecka.

– Jag trivs otroligt bra i Hudik. Jag bor i det nybyggda området ute på Kattvikskajen så jag har en minuts promenadväg till jobbet och lika långt till tågstationen. Till Stockholm åker jag enkelt över dagen och fjällen ligger bara några timmar bort. Jag gillar att ha nära till min familj och mina vänner och tillgång till både småstadslugn och storstadspuls i livet. Just nu passar det mig perfekt att bo här, berättar Anna.

Hittills har projektet möjliggjort att över 145 000 personer, varav drygt 70 000 skolelever, fått se filmen. Intresset är fortsatt väldigt stort. Många skolor hör av sig och vill vara med. Projektet har tillgång till biovisningar runt om i landet en knapp månad till, därefter är det inte beslutat hur det blir. Anna och teamet jobbar allt de kan för att hinna boka in så många visningar som möjligt. Skolor som inte hinner se filmen innan projektet är slut har ändå möjlighet att ta del av arbetsmaterialet.

– Tanken är att arbetsmaterialet ska leva kvar och användas i värdegrundsarbete i skolor även framöver.  Vi har även tagit fram ett liknande material för andra arbetsplatser, exempelvis omsorgspersonal inom LSS-verksamheter runt om i landet. Båda dessa arbetsmaterial finns att ladda ner på vår webbsida redan nu för den som vill, säger Anna.

På frågan vad som är det bästa med att jobba just med Glada Hudik-teatern och vad som driver henne funderar hon en stund innan hon svarar.

– Jag har världens bästa jobb! Varje dag är inspirerande och givande och jag ser alltid framemot att gå till jobbet. Det bästa, och det som också driver mig, är att få arbeta med och för andra människor det ger mig både massor av energi och mening. Dessutom har jag fantastiska kollegor och ett jättebra samarbete med alla vi möter i vårt arbete. Kan inte bli bättre om du frågar mig, säger Anna.

Projektet ”Det kunde varit vi” har utvärderats under våren. Rektorer och lärare har fått svara på vad projektet betytt för klassen, vad de tagit med sig och vad de kommer att göra för att berätta denna historia vidare. Responsen har varit fantastisk fin.

– Jag hoppas att alla går och ser den här filmen. Även om den handlar om en mörk tid i vår historia, är det en ljus och hoppfull film med ett viktigt och aktuellt budskap. Nu är vi inne på upploppet i projektet. Jag är så otroligt stolt över vad vi med gemensamma krafter lyckats åstadkomma hittills och ser fram mot fortsatta äventyr med Glada Hudik-teatern framöver, avslutar Anna. 

Skriven av: Åsa Askne